Demokraterna vann stort i det amerikanska mellanårsvalet 2026 och republikanerna förlorade kontrollen över kongressen.
Jag tror att en stor del av förklaringen heter Donald Trump. Inte för att alla amerikaner plötsligt blivit demokrater, utan för att många helt enkelt kan ha fått nog av hans sätt att bedriva politik.
Jag ska börja med att vara tydlig.
Jag är ingen politisk expert. Jag är inte heller någon demokrat. Faktum är att det finns en hel del i republikanernas politik som jag kan hålla med om.
Men jag är definitivt inget fan av Donald Trump.
Och det handlar inte nödvändigtvis om vad han vill uppnå. Det handlar väldigt mycket om hur han försöker uppnå det.
Efter mellanårsvalet den 3 november, där demokraterna tog kontroll över både representanthuset och senaten, har jag funderat på varför republikanerna förlorade så stort.
Min personliga uppfattning?
Folk fick helt enkelt nog.
När politiken blir en cirkus
Jag har följt Trump under många år och det finns något i hans sätt att kommunicera som jag aldrig riktigt har förstått.
Varför måste nästan allting vara en konflikt?
Varför måste någon ständigt pekas ut som fiende?
Och varför verkar det ibland viktigare att vinna dagens rubrik än att skapa något som fungerar på längre sikt?
Politiker överdriver. Politiker lovar saker de inte alltid kan hålla. Det är knappast något nytt.
Men med Trump upplever jag att det har gått längre än så.
Påståenden som inte stämmer upprepas med en sådan självsäkerhet att jag ibland undrar om han själv tror på dem.
Och när någon ifrågasätter honom blir svaret ofta ännu en attack.
Det är inte den sortens ledarskap jag uppskattar.
Jag tror att många väljare till slut började känna likadant.
Inte nödvändigtvis de mest lojala MAGA-anhängarna, men kanske människor som tidigare röstat republikanskt och som nu började tvivla.
Man behöver inte vara demokrat för att ogilla Trump
Det här tycker jag är viktigt.
Att kritisera Donald Trump betyder inte automatiskt att man stödjer demokraterna.
Jag kan hålla med republikanerna i vissa sakfrågor och samtidigt tycka att Trump har varit dålig för partiets trovärdighet.
För mig är det två helt olika saker.
Och jag tror faktiskt att republikanerna skulle vinna på att förstå den skillnaden.
Ett politiskt parti är större än en enda människa.
Eller åtminstone borde det vara så.
När allt kretsar kring en person riskerar sakpolitiken att försvinna bakom personligheten.
Och när personligheten skapar konflikter nästan dagligen blir det till slut svårt att höra något annat.
Tullarna är ett bra exempel
En av de saker som verkligen har fått mig att skaka på huvudet är Trumps sätt att prata om tullavgifter.
Han har gång på gång framställt tullar som ett sätt att få andra länder att betala pengar till USA.
Men så fungerar det inte riktigt.
Om USA inför en tull på 50 procent på en importerad svensk vara betyder det inte att Sverige skickar 50 procent i skatt till den amerikanska staten.
Det är normalt den amerikanska importören som betalar tullen när varan förs in i landet.
Sedan kan kostnaden fördelas på olika sätt. Importören kan acceptera en lägre vinst, leverantören kan pressas att sänka sitt pris eller så får den amerikanska kunden betala mer.
Ofta blir det en kombination.
Jag har ibland undrat om Trump själv verkligen har förstått detta.
Det kan jag naturligtvis inte veta.
Men hans sätt att beskriva tullarna har åtminstone gett mig det intrycket.
Och det som förvånar mig ännu mer är hur många som verkar ha accepterat förklaringen utan att ifrågasätta den.
Man behöver faktiskt inte vara nationalekonom för att förstå att en extra kostnad någonstans i kedjan riskerar att göra en vara dyrare.
Var det verkligen bara Trump som förlorade valet?
Nej, så enkelt är det naturligtvis inte.
Amerikanska väljare har också reagerat på höga levnadskostnader, inflation, kriget mot Iran och andra politiska beslut.
Det finns många anledningar till att människor röstar som de gör.
Och det är fullt möjligt att en del väljare röstade på demokraterna mer som en protest än som ett uttryck för starkt stöd för deras politik.
Men jag tror att Trump har blivit symbolen för väldigt mycket av det missnöjet.
När en president gör sig själv till centrum för nästan allt som händer är det kanske inte så märkligt att han också får bära en stor del av ansvaret när väljarna säger ifrån.
Det är åtminstone så jag ser det.
Du behöver inte hålla med mig
Nu kommer vi till något som faktiskt betyder mer för mig än både Trump och det republikanska partiet.
Demokratin.
Jag har min åsikt.
Du har din.
Och vet du vad?
Du får gärna tycka att jag har helt fel.
Du får gärna vara republikan, demokrat, MAGA-anhängare eller något helt annat.
Det förändrar inte min respekt för dig som människa.
Jag vill gärna höra varför du tycker som du gör.
Jag kanske lär mig något.
Kanske får jag anledning att ändra uppfattning om en sak eller två.
Men då måste vi kunna prata med varandra utan att börja kalla varandra idioter, förrädare eller andra mindre trevliga saker.
Det är väl ändå en ganska rimlig utgångspunkt?
Kanske är det socialpedagogen i mig som pratar
Jag har arbetat med människor under större delen av mitt vuxna liv.
Och efter tolv år inom socialpedagogiken har jag lärt mig att en diskussion inte alltid behöver ha en vinnare och en förlorare.
Ibland kommer man betydligt längre genom att försöka förstå varför den andra människan tycker som hon gör.
Det betyder inte att man måste hålla med.
Det betyder bara att man lyssnar.
Och om vi kan göra det i vardagen, varför skulle vi inte kunna göra det när vi pratar politik?
Kanske är det socialpedagogen i mig som kommer fram nu.
Men det gör väl inte tanken mindre relevant?
Vi behöver inte vara överens för att komma framåt
Jag vet inte om republikanerna kommer att lära sig något av det här valet.
Jag vet inte heller om demokraterna kommer att lyckas bättre med de problem som amerikanerna brottas med.
Det får framtiden visa.
Men jag hoppas att fler politiker, oavsett parti, börjar förstå att människor faktiskt är trötta på ständiga konflikter.
För mig är demokrati inte att alla ska tycka likadant.
Det är att vi har rätt att tycka olika.
Att vi kan diskutera, ifrågasätta och kritisera utan att förlora respekten för varandra.
Och om vi är tillräckligt kloka kanske vi till och med kan samarbeta kring det som är bättre för oss alla.
Jag behöver inte vinna diskussionen med dig. Jag vill hellre förstå varför vi inte håller med varandra.
Det är min syn på demokrati.
Vad är din?