Efter att ha funderat, räknat, läst och till slut provkört en Tesla Model 3 var det äntligen dags.
Jag skulle hämta min första elbil.
Men det blev inte bara en upplevelse bakom ratten.
Jag upptäckte också något jag inte alls hade räknat med.
Jag hade min dotter med mig när det var dags att hämta bilen. Hon älskar tanken på att åka Tesla och ville naturligtvis vara med när pappa skulle hämta sin nya leksak.
Och jag ska erkänna att jag nog var minst lika förväntansfull som hon.
Det här var trots allt något helt nytt för mig.
Efter många år med dieselbil skulle jag nu ge mig in i elbilarnas värld.
Och även om jag hade läst på en hel del fanns det fortfarande väldigt mycket jag inte visste.
Ett fantastiskt bemötande
Redan när vi kom till bilhallen AL Cars fick vi ett fantastiskt bemötande av Rasmus.
Och det måste jag faktiskt berätta.
Redan första gången jag träffade Rasmus sa han något som gjorde intryck på mig:
”Jag kan tyvärr inte ge dig mer än så här för din gamla bil i inbyte. Men jag är övertygad om att du kan få bättre betalt om du säljer den privat.”
Det var precis där och då han sålde Teslan till mig. Han visste bara inte om det själv?
Rasmus tog sig verkligen tid att gå igenom bilen ordentligt. Och det behövdes.
Jag är ju helt ny i den här världen.
Det är ganska mycket som skiljer en Tesla från min gamla dieselbil med automatlåda. Inte bara att den går på el, utan hela sättet bilen fungerar på.
Skärmen, inställningarna, tekniken och alla små detaljer som man tidigare aldrig behövt fundera över.
Men vi fick en gedigen genomgång och jag kände mig trygg när det till slut var dags att köra därifrån.
Känslan när vi körde ut ur hallen
Det är svårt att beskriva känslan när vi rullade ut ur bilhallen.
Där satt vi. Min dotter och jag. I vår första Tesla.
Helt tyst gled vi iväg.
Jag hade redan blivit imponerad under provkörningen, men nu var det annorlunda.
Nu var det min bil.
Vi hade ungefär 35 kilometer hem och det blev en perfekt första tur för att vänja sig vid allt det nya.
Och vilken bil!
Jag hade höga förväntningar, men den lyckades faktiskt överträffa dem.
Första utmaningen – vi måste ladda
När vi lämnade bilhallen hade bilen ungefär 30 procent batteri.
Den hade helt enkelt inte blivit laddad inför leveransen.
Sådant kan hända och för oss var det inget större problem. Vi skulle ju ändå lära oss hur laddningen fungerade.
Väl hemma bestämde vi oss därför för att ge oss ut på vårt första laddäventyr.
Vi knappade in Clever på Teslans stora skärm och bilen hittade snabbt en snabbladdare.
Det smarta var att bilen redan på vägen dit började förvärma batteriet för att förbereda det inför laddningen.
Det där imponerade faktiskt lite på mig.
Bilen verkade ha bättre koll på vad vi skulle göra än jag själv hade.
Vilket snart skulle visa sig stämma ganska bra.
Hej, jag är en timme gammal i den här världen!
Vi kom fram till laddstationen.
Parkerade.
Klev ur.
Och där stod jag.
Med min nya Tesla och absolut ingen aning om vad jag skulle göra.
Jag tittade lite på laddaren och sedan på bilen.
Så jag gjorde det enda vettiga.
Jag gick fram till en av de andra som redan stod och laddade sin bil.
”Hej! Jag är ungefär en timme gammal i den här världen. Vad gör jag nu?”
Och vilken hjälp jag fick!
Det var inga konstigheter alls. Folk var hur trevliga och hjälpsamma som helst.
Vi fick hjälp att komma igång och snart stod bilen där och laddade precis som den skulle.
Laddstationen är det nya rökrummet
Men det roligaste var nästan vad som hände sedan.
Vi blev stående och pratade.
Om bilar, laddning och allt möjligt annat.
Och plötsligt slog det mig.
Det här påminde ju om förr i tiden när folk stod utanför och rökte tillsammans.
Ni vet, när man gick ut för att ta en cigarett och började prata med någon man aldrig hade träffat tidigare.
Den gång man rökte.
Plötsligt stod man där och hade världens trevligaste samtal.
Exakt samma känsla fick jag vid laddstationen.
Där stod vi, ett gäng människor med våra elbilar, och snackade medan batterierna fylldes på.
Så jävla trevligt!
Jag hade faktiskt inte tänkt på att laddningen också kunde innebära en liten social upplevelse.
Det blev en väldigt positiv överraskning.
Det tar längre tid än att tanka diesel
Nu ska jag naturligtvis inte romantisera allt.
Att ladda en elbil tar längre tid än att fylla tanken på min gamla diesel.
Det är bara att acceptera.
Jag är van vid att köra in på en bensinstation, tanka och köra vidare efter några minuter.
Nu måste jag tänka lite annorlunda.
Hur mycket batteri har jag kvar? Var finns närmaste laddare? Hur länge behöver jag stå där?
Det är nya vanor som jag måste lära mig.
Men redan nästa vecka får vi en laddbox monterad hemma, vilket kommer att göra vardagen betydligt enklare.
Då kan bilen stå och ladda medan jag gör något helt annat.
Och med tanke på hur mycket jag kommer att pendla framöver känns det som en bra lösning.
Jag har mycket kvar att lära mig
Så nu är jag alltså Teslaägare.
Det känns fortfarande lite overkligt.
Jag har gått från att aldrig ha kört en elbil till att ha en Tesla Model 3 stående hemma.
Och jag har redan lärt mig något viktigt.
Man behöver inte kunna allt från början.
Ibland får man helt enkelt fråga någon som vet mer.
Det gjorde jag vid laddstationen och det blev en av dagens trevligaste upplevelser.
Jag har fortfarande mycket att lära mig om laddning, räckvidd och alla funktioner i bilen.
Men en sak kan jag redan konstatera.
Wow, vilken bil!
Och om det här är början på mitt liv som elbilsägare, då ser jag verkligen fram emot fortsättningen.
Fast nästa gång vi ska ladda hoppas jag åtminstone att jag vet vilken kabel jag ska använda.
Fortsättning följer!
Är en Tesla verkligen så bra som det första intrycket säger?
Hur fungerar det med laddning, räckvidd och vardagen som elbilsägare?
Och vad händer när nyhetens behag har lagt sig och bilen ska klara många mils pendling i den danska vintern?
Det tänker jag ta reda på.
Och ni får följa med – både när det går bra och när det inte riktigt går som jag hade tänkt mig.